Tiden runt omkring har varit lite tyngre. Är nog nere i en sån där "dipp" som folk pratar om.
Svårt att greppa vad exakt det är, kombination av dåtid, nutid och framtid i en salig röra.
Människor som känner mig vet att jag mer än gärna vill ha kontroll på saker och har jag inte det så skapar jag kontrollen. Men nu är jag i ett tillfälle i livet där jag omöjligt kan greppa allt omkring mig med mina två händer. Vad gör man då?
Slits mellan att boka ett flyg hem och strukturerar upp tusen lösningar i huvudet som gör att jag kan komma ifrån min så kallade dröm i Paris medans i andra stund så rycker jag tag i mig själv och tänker att detta gör dig gott Frida. Detta gör dig starkare.
Jag tänker att jag ska ge det mer tid så kommer det klarna för mig vad som är rätt.
Jag tar en dag till..
Tänker tillbaka på ridlägret på Ekerö när jag var 12 år och hade aldrig mer sätt fram emot något så mycket som jag gjorde då men så kom den där känslan helt plötsligt. Jag skapade tusen anledningar till varför jag inte borde vara kvar och med gråten långt ner i halsen så ringde jag Pappa. Han gav mig rådet att sova på det och ge det lite tid så känner vi efter dagen efter..
Samma sak hände kvällen efter och jag lyssnade på pappas råd igen..
Nu hör jag pappas röst i huvudet.. jag ger det lite tid.
Man ska alltid våga göra saker tills man inte vill längre. Man kan alltid se tillbaka och tänka att man vågade. Om det var dumt spelar ingen roll utan man ser bara tillbaka på det som var bra. Du kommer hem fortare än vad du tror, njut!! //sara
SvaraRadera