Måste andas

Mycket som snurrar i mitt huvud just nu.. Börjar bli alldeles för mycket.

Vi har som sagt haft besök i helgen av Sara och Käbi. Käbi är här av anledningen att hennes tidigare kille dog förra lördagen i en tragisk olycka. Han var bosatt här och Emilia var kompis med många av hans vänner vilket gjorde att vi snabbt fick reda på vad som hänt. Skönt att ha Käbi hos oss när hon bearbetar sorgen.

Vi har haft en mysig helg och gårkvällen skrattade vi och dansade som aldrig förr. Man glömde allt jobbigt tills.. Emilia har fallit nerför trappan på klubben med huvudet före. Jag kommer fram till Emilia som sitter helt blodig och inte vet vad som hänt. Inom några minuter var ambulans på plats och chockad hoppade jag med in och höll hennes hand. På min dåliga franska får jag fram vad som hänt och vem hon är. Vi kommer fram till sjukhuset och de rullar ut henne på brits, där får jag inte gå längre. Det sista hon lämnar var hennes blodiga ring som hon ber mig passa och ber om ursäkt ifall jag blivit rädd. Ensam och panikslagen sitter jag i väntrummet kl 4 på morgonen. tårarna faller och tillslut kommer Käbi och Sara och gör mig sällskap.

Vi väntar till kl 7 på morgonen efter att ha fått sett en glimt av henne alldeles svullen och med dropp. Läkaren berättar att det kommer att ta ungefär 5 timmar till och att vi borde åka hem. Tar taxi hem somnar helt lelös och vaknar 2, 5 timme senare av ett samtal där Emilia behöver få hjälp hem. Hoppar in i en taxi igen och tar henne hem och bäddar ner henne. Inget brutet, ingen hjärnskakning bara tur. Men hon har slagit ansiktet ordentligt vilket ger en stor svullnad och sprucken läpp och blödande näsa.

Just nu har jag lämnat av Sara som inte fick den helt beräknade helgtrippen i Paris. Skönt att ha haft dig här. Käbi är i kyrkan på minnesstund för Tatou och Emilia ligger och sover sött helt blåslagen. Jag - förutom att smälta allt det och plugga till ett prov imorgon så försöker jag mest andas.